Hösten är mysig!

Igår kväll när jag var ute på min intervall-runda så möttes jag av både solnedgång och vackert månsken. Det var så vackert att se solen gå ner, de vackra varma färgerna. När jag sedan vände möttes jag istället av en vacker måne. Från att himlen var nästan ljus när jag gav mig av, på gränsen till rödskimmrande från solen, hann den bli så där vackert mörk, inte svart, med en stor upplysande måne mitt i allt. Bara det gjorde det värt att vara ute en lördagskväll och springa.
 
När det är mörkt ute får jag den känslan av att jag är så grymt mycket snabbare då jag är ute och springer.
Jag har läst någon gång, någon stans, att det beror på något med att man har mindre synfält. Man upptäcker saker senare så att sinnena inte riktigt hinner registrera omgivningen på samma sätt. Så om man vill känna sig snabb ska man ge sig ut och springa när det är mörkt.