Jag, Hanna och Frederik tog en tur till backhoppan på Dundret i eftermiddags. Vi bestämde oss för tre turer upp och ner för trapporna, varje gång påmindes jag om hur jobbigt det verkligen är! Men, som jag och Hanna kom på, så glömmer man ju snabbt bort det när man väl är uppe på toppen. Jag undrar hur många trappsteg det egentligen är, iallafall måånga hundra. Det brände skönt i både lår och vader en bra stund efteråt och det smakade extra gott med grillat! :) Dessa backar får man leta och leta efter i Skåne, utan att nånsin finna något liknande! Och vilken utsikt!